Visionscentret Framtidsbygget - Vision Center for Futures Studies Creation

This is taken from an ongoing discussion among Futurists from all over the world that are members of the World Future Studies Federation dated March 08, 2002.

Finns där en gen för argumentation?

Kan det vara så att mänskligheten rent allmänt, och vissa personer i synnerhet, har ett starkt behov av att föra ut sina idéer i förhoppningen att människor ska förstå dem? Vi lägger fram våra idéer som om vi trodde att alla som drabbas av dem integrerar dem så totalt att deras beteende och attityder förändras. Vi är övertygade om att vi har de rätta svaren, bara någon ville lyssnade på oss. Den del av oss som tänker långsiktigt drömmer om att de som integrerar våra idéer ska föra ut dem till andra som i sin tur sprider idéerna tills alla tänker som oss.

Vem är vi? Vi skriver, vi är lärare, psykologer, politiker, journalister, reklammakare, manusförfattare, poeter, och utgivare. Vi sitter vid bardisken och spottar ut våra åsikter till alla som vill lyssna. Vi står på scener och på fester och engagerar oss i långa diskussioner med vänner på mysiga kaféer. Vi är mödrarna, och fäderna som lär sina barn hur man ska bete sig när vi läser sagor vid läggdags och ger råd när de råkar ut för problem. Vill vi verkligen uppfostra barnen att tänka själva? Ja, samtidigt som vi tror att vi kan prägla dem med våra idéer innan de får höra alldeles för många andra!

Några försöker få ut sina idéer genom att visa ett gott exempel, prästen, missionären, socialarbetaren och frivilliga. Några är profeter för demokrati, för marknadsekonomi, för världshandel, för en specifik religion eller tron på en viss livsstil. När ingen lyssnar på oss – försöker vi med våld. Vi strejkar, hungerstrejkar, självmordsbombar, bombar från himlen utan att titta ner, våldtar, skövlar, startar krig med eller utan krigsförklaring. Vi säger att vi kämpar för våra rättigheter. Vi försöker övertyga varandra om att vår sanning är den riktiga sanningen. Vi är sanningen och leder vägen.

Vad är det som driver oss att försöka ändra andras uppfattningar – att få dem på vår sida? Att övertyga dem för deras eget bästa – att höja deras medvetenhet så att de bättre kan fatta sina egna beslut? Beror det på någon genetisk detalj som vi hittills inte upptäckt? Är vi så självcentrerade att vi måste få andra att hålla med oss hela tiden? Är det ett praktiskt betingat beteende eller är det en naturlag?

Jag vill övertyga dig, kära läsare, om det jag säger. ”Vi har ett behov av att övertyga andra om vår sanning.”

Behovet av att övertala andra är också ett behov av personlig bekräftelse. Det innebär erkännande och acceptans. Det ger på samma gång bevis på existens och värde. Det är inte; ”jag tänker därför finns jag”, utan; ”du håller med därför tänker jag (och jag tänker ”rätt”)”. Jag vill inte att du lägger fram alla anledningar till varför du inte håller med mig. Jag vill höra hur rätt jag har. Vi är enbart följeslagare när andra säger sådant vi känner igen som sanningen. Vi blir bekräftade om andras reaktioner på dessa sanningar stämmer med våra förväntningar.

På svenska säger man ”det ligger något i det”. Du behöver inte hålla med till hundra procent, utan bara erkänna att det kan finnas en del sanning i det jag säger. Din sanning och min sanning möts, om så bara delvis. Jag kan acceptera delvis. Det ger mig spelrum att jobba på den del du inte håller med om! Det ger mig tillräcklig acceptans för att kunna fortsätta.

Natalie Dian 02/03