Förstasidan
Vad är vi?
Deltagare
Arbetsmodeller
Trender
Variabler
Scenarion
Länkar
Solen går upp i öster
Igor Skrjabin är tio år gammal och bor med sina föräldrar i det lilla samhället Safonovo några mil utanför Smolensk i västra Ryssland. Igor är en helt normal tioåring som älskar att klättra i träd och hitta på busstreck med sina kamrater. Senaste busstrecket var att lura i mamma att han hade fått mässlingen genom att måla röda prickar över hela kroppen. Bluffen avslöjades när Igors pappa Ivan hittade en tom målarburk i hallen. Som straff fick Igor hjälpa till med veckans stor-städning.
När GP dyker upp är huset mer än välstädat. Igor skryter med att det är han som sopat och skurat.
Tro honom inte, han överdriver jämt, utbrister Igors mamma Svetlana leende.
Men det är ju sant, svarar Igor uppretat och stampar med foten.
Familjen Skrjabin är fattig och det märks när man ser sig omkring i huset. I vardagsrummet står en gammal soffa i blommigt tyg och soffbordet är ihoplappat mer än en gång. På väggarna samsas tavlor med havsutsikt med affischer på halvnakna tjejer. I ett hörn står Ivan och Svetlanas säng och i ett annat familjens lilla altare med ikoner och levande ljus. Men så får vi plötsligt syn på något i rummets fjärde hörn. Något som står i bjärt kontrast till den enkla inredningen i övrigt: en splitter ny dator med stor bildskärm och ännu större högtalare.
Där har ni vår nya ikonostas, säger pappa Ivan med tydlig stolthet. Han frågar oss om vi vill ha en liten demonstration och vi tackar nyfiket ja.
Utan denna manick hade lille Igor aldrig lärt sig räkna. Han fullkomligt älskar sin lilla "komputer" och sitter här nästan jämt.
Förutom när han hittar på busstreck, inflikar Svetlana och Ivan börjar skratta.
Precis! Utom när han håller på och busar! Precis så är det, förtydligar Ivan än en gång medan han demonstrerar lek- och lärprogrammet Cleopatras hemlighet.
Men hur har den fattiga familjen Skrjabin haft råd med en modern dator? Ja, inte är det genom smuggeltrafik över vitryska gränsen i alla fall. Nej, Skrjabins har fått sin dator tack vare det svenska företaget Global Development. Sedan fyra år tillbaka har företaget med hjälp av SIDA skapat tolv avgiftsfria skolor i västra Ryssland. I Safonovo har den avgiftsfria skolan inneburit en total revolution bland traktens barn. Svobodaskolan, som skolan heter, har 200 elever och är därmed lika stor som den privata skolan i samhället.
Varje elev på Svobodaskolan får en egen bärbar dator och precis som i Sverige kan man följa undervisningen hemifrån om man är krasslig eller sjuk. Finansieringen sker med hjälp av svenska biståndspengar, men på sikt är det meningen att varje avgiftsfri skola ska kunna vara självförsörjande. Dels genom försäljning av tjänster, men också genom ett nära samarbete med traktens småföretag. Genom att donera pengar till skolans verksamhet så kan varje företag förvissa sig om att få tillgång till kompetent personal. En del företag har redan nu börjat knyta upp de mer framstående eleverna, en utveckling som de svenska konsulterna välkomnar.
På Svobodaskolan är det mer än bara läsning och skrivning som lärs ut. Varje elev förväntas också lära sig demokratins grundprinciper.
Syftet är att vidga blicken och tänka globalt. För att åstadkomma bästa möjliga resultat experimenterar man även med olika inlärningsstilar. Eleverna kan med hjälp av sina nya datorer välja h u r de ska lära sig läxan och i vilken takt. Forna tiders korvstoppning har här ersatts av lekfullt lärande.
Igor Skrjabin har ett medfött hörselfel som gör att han skulle ha problem att hänga med i traditionell katederundervisning. Men tack vare informationsteknologin kan han på sin skärm läsa vad läraren och klasskamraterna säger i samma ögonblick som de säger det. Vi frågar lille Igor vad han tycker om skolan och får oss en rejäl tillrättavisning till svar.
Vad jag tycker om skolan? Vad är det för dum fråga? Jag älskar skolan! Utan den skulle jag inte fått min dator! Om skolan försvann skulle jag dra täcket över huvudet och aldrig gå upp igen.
Global Developments konsult i Smolensk heter Mikael Nilsson och är 39 år. Han är övertygad om att projektet kommer att bära frukt.
Det är många som gett upp hoppet om Ryssland efter de senaste tjugo årens händelser, men vi inom GD ser det annorlunda. Ryssland har en oerhörd potential som det gäller att ta tillvara på. Det är lätt att stirra sig blind på kostnaderna för ett sånt här projekt men vi är övertygade om att det på sikt kommer att ge mer än vad det kostar. Vi är också övertygade om att människor mår bra av att ha en menings-full sysselsättning och om vår hjälp kan medföra att ryska ungdomar får det bättre så är vi nöjda, avslutar Mikael Nilsson.
Mikael Nilsson tror på Rysslands möjligheter.
Foto:H-A. Matsson.
Enligt GD så är de avgiftsfria skolorna redan nu lönsamma. I alla fall om man ser det ur samhälleligt perspektiv. Anledningen till det är bland annat att vandaliseringen och alkohol-missbruket minskat radikalt nu när ungdomarna har en meningsfull sysselsättning. Efter att eleverna gått ur skolan är förhoppningen att de aktivt ska bidra till att skapa ett bättre samhälle.
Efter att ha visat oss hur datorn fungerar och bjudit oss på traditionell rysk mat i form av borsjtj och smetana så önskar familjen Skrjabin oss en trevlig hemresa. Vi undrar lite försiktigt hur de ska klara sig om projektet med de avgiftsfria skolorna av någon anledning havererar.
Ah, vi klarar oss alltid. Vi är ju ryssar! Vi har klarat oss genom krig och farsoter i tusen år. Tänk dig det i tusen år! Och vi kommer att klara oss i tusen år till. Bara vi har vår tro och våra barn. Ni västerlänningar glömmer en sak; solen går upp i öster och det kommer den att göra även i morgon, avslutar Ivan Skrjabin med sedvanlig rysk visdom.
Fast sista ordet får ändå lille Igor när han ber oss ge honom vår mailadress:
Jag lovar att maila er den dag jag blir president!
Nästa sida