Förstasidan
Vad är vi?
Deltagare
Arbetsmodeller
Trender
Variabler
Scenarion
Länkar
De religiösa klyftorna överbryggas
Global Development har som redan påpekats en etisk-humanistisk plattform. Det innebär att företaget strävar efter en öppenhet gentemot människors känslor och behov. Därmed även sagt att man accepterar och respekterar människors trosuppfattningar. Som ett led i företagets program för kompetenskomplementering lät man redan tidigt knyta till sig konsulter med olika religionstillhörighet.
För tillfället är GD involverat i ett projekt i norra Indien som syftar till att hjälpa företag där de anställda tillhör olika religioner. Om man kan få folk i det religiöst splittrade Indien att enas över trosgränserna så kan man nå framgång var som helst är tanken.
Företaget Apu Lapu i staden Bhopal är bara ett av de företag som fått hjälp av GD. Företaget har 300 anställda och tillverkar miljövänliga kläder. I juni 2006 drabbades Apu Lapu av en kris. En muslimsk kvinna beskylldes för att ha stulit från en hinduisk arbetskamrat. Värdet av det stulna var obetydligt, men likväl hann en djup misstro mellan hinduer och muslimer sprida sig inom företaget.
Två veckor efter incidenten utbröt ett upplopp. Företagets 23 muslimer misshandlades och stenades av en grupp uppretade hinduer. Två muslimska kvinnor omkom i kravallerna och en brottsutredning tillsattes. Fyra hinduer dömdes för mord och ytterligare tretton personer dömdes för uppvigling. För företagsledningen var upploppen en chock. Man införde ett omedelbart produktionsstopp och tillsatte en kriskommitté. Företagets vice VD Rajiv Nasrampitlan föreslog expertis utifrån och GD kontaktades.
Det första GD gjorde var att skicka ut en enkät till företagets anställda för att ta reda på exakt hur utbrett problemet var. Resultatet var minst sagt oroväckande: inte mindre än 49 procent av alla anställda upp-levde personer med annan religionstillhörighet som besvärliga. Vad skulle man göra för att komma tillrätta med problemet? GD beslöt sig för att starta en utbildningskampanj på företaget där syftet var att låta folkgrupperna lära känna varandra. För att få deltagarna att ställa upp lät Apu Lapu meddela att de som vägrade skulle få sparken omedel-bart. Därmed blev uppslutningen i det närmaste 100 procent.
Först gällde det att få deltagarna att närma sig varandra och för den sakens skull genomförde man diverse personlighetspresentationer och -övningar. När lära-känna-varandra-fasen var genomförd lät man fortsätta med undervisning om världens religioner. Tidigt blev det tydligt hur pass okunniga många var om andra religioner än sin egen. Fördomarna florerade och kom som tur var upp till ytan så att de kunde motbekämpas. I denna fas kom de så kallade kulturpedagogerna väl till pass, alltså pedagoger med specialkunskaper om olika kulturer, språk och religioner. På Apu Lapu sattes inte mindre än fyra kulturpedagoger in som inte bara skötte undervisningen utan också hjälpte till med att skapa tätare band mellan folkgrupperna genom att bjuda på etnisk mat och folkmusik.
Redan efter två månader hade misstänksamheten mellan folk-grupperna minskat till 15 procent. Sakta men säkert så blev arbets-andan allt bättre och det innebar ökad lönsamhet för företaget. Den senaste mätningen visar att endast tre procent av de anställda på Apu Lapu hyser viss misstänksamhet mot personer med annan religion/kultur. Om allt går som planerat kommer den siffran att sjunka till 0,5 procent innan året är slut.
Det lyckade exemplet i Bhopal har fått ett tiotal svenska kommuner att intressera sig för GD:s konfliktlösnings-
metoder. I Nässjö och Tranås har liknande metoder redan testats med gott resultat. Mest problem stötte man på i Uppsala där lokala Livets Ord-anhängare inte kunde komma överens med medlemmar i pingstkyrkan. Konfliktorsaken visade sig snarare vara av personlig karaktär än av religiös. En pingstkyrkomedlem hade nämligen råkat misshandla en Livets Ord-anhängare efter en blöt kväll på krogen.
Hur kommer det sig då att man trots allt lyckats överbrygga religiösa motsättningar med GD:s metoder? Så här svarar Leopold Tutu från GD i en tidningsintervju i Nerikes Allehanda 13 mars 2009:
Jag tror att det har att göra med att vi idag är betydligt mer vidsynta än tidigare generationer. Jag menar, vi är ju alla uppvuxna med en mångfald som aldrig tidigare skådats. Via radio och TV har vi fått oss till livs all världens kultur. Tänk bara tillbaka på 90-talet och den explosion inom musikbranschen som då inträffade. Det vore minst sagt konstigt om inte denna kulturella tolerans skulle efterföljas av en religiös tolerans.
Efter att den första vågen av nyandlighet i slutet på 1900-talet hade ebbat ut återstod enbart kärnan, nämligen tanken om ett gemensamt andligt behov för alla människor oavsett ras, kön eller nationalitet. GD var tidigt på det klara med att detta öppnade oanade utvecklingsmöjligheter för småföretag runt om i världen. Kunde man överbrygga religionsmotsättningarna kunde man nå ut med sin produkt till en betydligt större marknad. Som det var år 2000 kunde ett företag i indiska delen av Kashmir omöjligt handla med ett företag i den pakistanska delen av Kashmir. Att detta hämmade utvecklingen började med tiden stå allt mer klart för folken i regionen.
GD:s kulturpedagoger lyfter fram likheter och skillnader mellan olika religioner så att folk kommer till insikt om att skillnaderna mellan religionerna är en gradskillnad och inte en artskillnad. I Sverige innebar detta rent konkret att inte mindre än 24 moskéer kunde byggas under seklets första decennium. På 1990-talet hade en sådan utveckling mötts med en våg av oro och förmodligen hade antalet attentat blivit högt om byggandet hade genomförts redan då. Men idag är tiderna annorlunda och om man bortser från ett rasistiskt dåd mot moskén i Malmö hösten 2005 så har de svenska moskéerna klarat sig undan attacker.