Förstasidan
Vad är vi?
Deltagare
Arbetsmodeller
Trender
Variabler
Scenarion
Länkar
Individuellt liv - globala kontakter
9. Begravningen
Kims dator plingar till och ikonen för väntande mail blinkar uppe i högra hörnet, han avslutar snabbt den beräkningsuppgift han håller på med och läser sedan mailet. Med en blick på klockan inser han att han precis hinner hem och hämta den minnessak han har lagt fram för detta tillfälle. Han gör en mental anteckning om att tacka Erika som hade mailat honom och påmint om ceremonin.
Med ett vigt hopp hinner han med transporten och med boken i ett fast grepp i vänstra handen tänker Kim igenom vad han skulle säga. Jag skall påminna om vårt projekt på 90-talet och den vänskap som kom från alla de timmar vi slet med budgetarna och när vi kom på att vi hade samma älsklingsförfattare. Hur vi kunde roa ett helt sällskap med citat ur djungelboken eller att den berättelsen som vi båda tyckte var vackrast var den om mungon. Kim känner tårarna stiga, sorgen som han trodde att han bearbetat redan under sin väns långa sjukdom gör sig åter påmind. Med en suck samlar han tankarna och visualiserar den kommande ceremonin. Alla vänner och släktingar samlas och alla som vill får säga ett par ord. Själv tänker han läsa ett par rader av Kipling. Hans vän har trott på reinkarnation och därför är de alla där för att önska honom lycka till på resan och välkommen tillbaka!
Den sista biten av vägen får han gå. Han tycker det var precis likt Olle att bestämma att hans aska skulle spridas över en äng med enar, en växt som Olle forskat mycket om. Efter en väldigt vacker ceremoni med massor av minnen och anekdoter om Olle och en önskan om att han ska komma tillbaka som en lika god människa, skiljs alla åt.
Kim får sällskap med Lisa på vägen mot staden. De diskuterar Olle ett tag och sedan går de över till att prata om begravningar, båda två har minnen av begravningar som de gjordes på 90-talet med kyrka och urnsättningar. De är överens om att den obligatoriska bränningen hade utvecklats så att all aska nu var ofarlig att sprida överallt hade gjort mycket för att kunna ge alla den ceremoni de ville ha. Bortsett från vissa förbehåll när det gällde spridandet av aska i tättbebyggt område, där man antingen kunde gräva ner askan på sin tomt eller sprida den på andra gemensamma minnesplatser. Lisa berättar att hennes mor redan har valt ut den urna hon vill att askan ska förvaras i mellan bränningen och askspridningen, inte för att det är något fel på dem som tillhandahålls av krematorierna men många vill ändå ha sin aska i något föremål som var speciellt för dem. Vissa sparar sina närmastes aska så att ibland hela familjer kan spridas ut samtidigt. Det anses som lite udda, att hålla kvar dem som är på väg in i himlen eller in i nästa reinkarnation.
Lisa erkänner att hon nog trots allt skulle vilja ha sin begravning i kyrkan, med psalmer och en präst, inte för att hon är direkt troende men för att det trots allt blir en speciell stämning i kyrkorummet. De utbyter olika historier med varandra om begravningar, om vänner som fått sin aska utspridd på olika sätt, en kille som hade fått tillstånd att köra en gammal motorcykel på en nedlagd bit väg och där spridit askan av sin far ur en störtkruka, om biologen som lät sin aska användas i växthuset där hon hade tillbringat nästan all sin tid.
Transporten är sedan länge framme och den sista timmen har de suttit på ett kafé och pratat. Tänk så mycket funderingar det finns kring detta ämne. Kim berättar en riktigt ruggig historia om en sekt som begravde sina döda utan att bränna dem eftersom de ansåg det var naturligast men det tyckte Lisa lät äckligt så de återvände till att prata om hur deras begravningar skulle vara. Lisa vill ha psalmer, riktigt pampiga sådana, i kyrkan innan hennes urna bärs ut och hennes aska sprids..var har hon inte riktigt bestämt än. Kim vill ha sin aska nedgrävd vid foten av en ek under tiden som någon spelar flöjt. Ingen ska säga något utan det ska vara en stund av tystnad och stillhet. Både Kim och Lisa pratar sedan om begravningsbyråernas ändrade roll. Eftersom ingen kista används och de flesta sveper sina anhöriga själva har begravningsbyråerna fått profilera sig på att hitta områden som kan vara attraktiva för askspridning och att ordna eventuella musiker, sångare och annat som kan behövas för att göra det hela till en upplevelse.