FörstasidanVad är vi?DeltagareArbetsmodellerTrenderVariablerScenarionLänkar
| Individuellt liv - globala kontakter 3. Barsebäcks Museum Ingeborg kliver ut på farstutrappan och sträcker sig ett ögonblick mot solen. Precis som de svarta, blänkande, solfångarna på taket vill hon dra till sig lite solsken innan hon kliver på fu-sionståget till sin arbetsplats. Något betänksam promenerar hon den korta vägen till hållplatsen. Hon har just varit i kontakt med sin syster Brita som jobbar som T&L (Travel and learn) -guide på företaget "Miljöresor". Arbetet har fört henne till civilisationens utmarker och de har inte haft mer än telefonkontakt under de senaste veckorna. Nu hade Brita i alla fall lyckats hitta en servicestation med fungerande videoweb så de hade passat på att prata länge och intensivt. Systern såg häpnadsväckande fräsch och vital ut. Det var som om det nya arbetet, som innefattade både teambuilding och reseguidning, hade gett henne den pondus och självsäkerhet som hon saknat tidigare. Hennes normalt lite runda former hade stramats åt och hon såg oförskämt bra ut. - Ja ,jag trivs verkligen med det här sättet att leva, bekräftade Brita innan bilden på video-webben falnade ut. Ingeborg kunde inte låta bli att tycka att Brita var avundsvärd som hade en så spännande arbetsplats. I grunden hade de ju samma utbildning och samma sorts arbete. Ingeborg arbetar också som guide fast just nu på hemmaplan på det nyöppnade "Barsebäck Museum". Det är intressant på sitt sätt men hon anser inte att det kan jämföras med systerns spännande tillvaro. Ingeborg låser upp de tidigare så välbevakade dörrarna. Hon är först på plats. Vid lunchtid väntar hon in en studiegrupp från Kina och hon behöver förbereda både sej och lokalerna lite. I den enorma f.d. reaktorhallen har årets väggljuskonstnär "Martin" fått chansen att visa sina alster. Han har valt att illustrera just hur farliga kärnkraftverken kunde bli om den allra minsta av säkerhetsdetaljerna åsidosattes. Ganska mardrömslika bilder tycker Ingeborg. Hon vill helst glömma den tid som för henne innebar en ständig osäkerhetskänsla. Ingen visste ju hur farligt det egentligen kunde bli. Det var dessutom under hennes period som småbarnsförälder och konstigt nog är det som om man ser samhällets alla faror mycket tydligare då. Fast hon kan ju förstå "Martins" engagemang också. Det är viktigt att det inte glöms bort- Harrisburg - Tjernobyl - Barsebäck. - Det tog tre år att sanera Barsebäck! Först nu är det helt rent och möjligt att vistas i. Tack och lov att politikerna till sist tvingades inse att man inte kunde tolerera sådana riskfaktorer längre. Och tack och lov att andra energikällor till sist kunde utnyttjas. |