Förstasidan
Vad är vi?
Deltagare
Arbetsmodeller
Trender
Variabler
Scenarion
Länkar
Individuellt liv - globala kontakter
1. Inledning
Vårt scenario för framtidens arbete och arbetsliv för år 2010 utgår från individen i ett globalt perspektiv. Vår huvudpersonen är Kim. Vi får också träffa Kims vänner, däribland Lisa och hennes mormor, samt andra människor som han möter under denna berättelse. Det kommer också in vissa människor som visar sig ha betydelse i hans liv och andra människor som påverkar omgivningen direkt och indirekt. Berättelsen börjar en tidig morgon hemma hos Kim i hans säng där väckarklockan ringer, men innan vi går in i detalj på hans dag ska vi först berätta om vilket samhälle som råder över hans liv denna dag.
I det ekonomiska system som Kim lever existerar i stort sett en enda valuta i hela världen och det råder i princip fullständig frihandel. Detta underlättar för vår Kim eftersom han är en världsresenär och tycker det är skönt att slippa skaffa sig en ny valuta så fort han passerar en gräns. Det är tillräckligt tycker han, att behöva visa upp sitt Europa-pass vid passage av gränsen in till Tibet. Pass är dock sedan länge avskaffat inom Europa, där behövs idag bara Europa-kort. Det råder som sagt frihandel, vilket innebär att Kim vet att han köper sin skjorta till rätt pris utan pålagor i form av tullar, den enda merkostnaden som finns är kostnaden för frakten från ursprungslandet.
Väckarklockan väcker Kim på morgonen och innan han tar itu med dagen sitter han på sängkanten och tänker tillbaka på resan till Tibet som han gjorde för två månader sedan för att koppla av från familjen och hitta sig själv. Reseguiden som han hade, Brita hette hon visst, var verkligen duktig, han önskar att han också hade ett sånt jobb. Tänk att göra det man tycker mest om varje dag, inte bara 6 veckor om året. Kanske skulle han slå sig på en sådan karriär när barnen blir större och inte så beroende av honom. Fast, efter vad Brita berättade så var det inte så välbetalt, men vad gör väl det, "Miljöresor" var i alla fall ett bra bolag och konceptet passade Kim utmärkt. Jag kommer säkert att behöva en liknande resa i år också, tänker han. Jag vill inte hamna på "Anti-elhemmet" där kompisen Martin var förra månaden för att få ordning på sin elallergi. Inte klokt, en hel månad utan dator och tv, aldrig, det skulle inte jag klara av, tänker han. Nu måste Kim sätta fart, matlistan, som klockan påminde honom om, måste vara klar innan dagisbussen kommer och hämtar barnen.
Martin, Kims kompis på andra sidan stan vaknar av att hans vägg-tv talar om att det är brist på vatten i Burma och att sötvattentillförseln från Nepal stoppats av oroligheter. Nyheterna fortsätter att berätta om det svenska vattenbiståndsprojektet som misslyckats totalt. Martins dag börjar normalt med en dusch, men först ska mulltoan tömmas. Han trivs ganska bra i Un-derstenshöjden där han bott i 3 månader och nu börjar känna sig hemmastadd. Den virtuella glasväggen är värd priset, men han hade aldrig haft råd med den om han inte gjort succé med sina Barsebäcksmotiv gjorda på det datorstyrda staffliet.
När barnen lämnat huset går Kims dag in i en ny fas. Han sätter sig ner och kontrollerar mailen eftersom datorn klingade till för en stund sedan. Javisst, inte glömma boken som ska med till Olles begravning. Han tar boken under armen och hinner precis med transporten, som nu-förtiden inte längre drivs av förbränningsmotorer utan av el- eller magnetpulsmotorer. Idag är det en elbuss han åker med, skönt slippa alla avgaser och kunna höra fåglarna på vägen till begravningen. De stora batterierna som driver fram bussen sitter under golvet och trots att det är flera mil till begravningsplatsen kan han vara säker på att bussen kommer rätt eftersom den styrs av GPS via satellit. På taken på de hus som bussen passerar sitter det solfångare som kan användas året runt eftersom Kim bor i en kommun som köpt solljus. Även elkraftverken där i bakgrunden har solen som kraftkälla. Tack vare att det inte är något motorbrus från bussen kan han uppleva naturen med alla dess ljud. Fågelsången och det gröna gräset utanför gör honom litet nedstämd och han tänker naturligtvis på Olle som inte längre kan höra fåglarna. Men eftersom "alla" nuförtiden tror på reinkarnation blir Kim inte förvånad då han ser platsen där Olle valt att hans aska ska spridas: en äng med enar. Precis en sådan plats där det är perfekt att återfödas, i vilken form det sker är dock inte klart förstås.
På vägen hem från begravningen tar Kim vägen över Barsebäcks museum. Nu tar han fu-sionståget, det är en bit och han somnar men väcks automatiskt av en vibration i fickan fem minuter innan tåget nått stationen. Det är hans "smartcard" som påminner honom om att han snart ska av. På museet möts han av Britas syster Ingeborg, hon är guide precis som sin syster. De har lite olika miljöer att guida, men det visar bara att det behövs kunskap om gamla ting också, så att mänskligheten inte gör om samma misstag igen. Barsebäck var det tredje kärn-kraftverket som råkade ut för en härdsmälta, men som tur var hade teknikerna tagit lärdom av Tjernobyl och kunde sanera på bara tre år. Att det skulle gå att ströva runt i ett nedlagt kärn-kraftverk och titta på väggljuskonst kunde man inte tro var möjligt vid milleniumskiftet då olyckan hände. Martin har verkligen fångat det farliga i kärnkraften i sina alster. De tredimen-sionella bilderna förhöjer effekten avsevärt, för att inte tala om hologrammen.
Kim tänker på Martin och bestämmer sig för att åka förbi och hälsa på honom också på sin resa, han har ändå redan jobbat in den här dagen för länge sedan och kan ägna sig åt lite socialt liv. Det blir inte mycket med det då man jobbar hemma framför datorn hela dagarna. Martin bor i samma hus som Anders i ett område kallat "Understenshöjden" där ägarformen är det gamla konceptet från 1970-talet med kollektiv. Området präglas av den vilda naturen, takod-lingarna och grusgångarna. Miljön kommer i första rummet här där det finns mulltoa, kompost och återvinningsrum. Vattnet som använts till disk och dusch renas i kvarterets reningsverk och kan därefter användas om igen. Dricksvattnet kommer ur en särskild kran och det är något dyrare. Detta koncept för boende har exporterats till andra länder och har fått bra respons över hela världen.
När Kim ringer på dörren talar den automatiska dörrklockan, som också är en röstbrevlåda, om att Martin har gått till filosofikaféet för att jobba och om han vill lämna ett meddelande går det bra att "tala in efter pipsignalen". Kim skrattar för sig själv, typiskt Martin att ha en sån gammal grej kvar. Han har bergis inte slängt ut den gamla vinyl-skivspelaren heller. Han kunde väl i alla fall gett den till Olas mormor, Martins svärmor, hon kan trots allt använda den. Det har Martin däremot aldrig kunnat.
Kim blir lite ledsen då inte Martin är hemma. Han hade gärna velat se vilka nya "tapeter" Martin fått i mailen denna veckan. Han prenumererar på ett par italienska "tapeter" och hittills har de varit mycket fina. Om han inte minns fel nämnde Anders något om att Martin skulle få ut de senaste målningarna från Paul Getty museet i Los Angeles i veckan också. Förra veckan var det en försäljare hos Kim som sålde glasväggar liknande Martins, men de var för dyra och dessutom vet inte Kim om det är så bra att ha sånt när barnen är så små, de är inte tillräckligt barnsäkra än har han läst. Det har visst hänt några otäcka olyckor med dom i USA de senaste veckorna, så det är bäst att vänta, tycker Kim.
På vägen ner mot kaféet möter han Martins svärmor, Karin. Hon ska precis stiga in i trappuppgången utanför Lisas hus. Kim blir förvånad över att se Ola med henne, han trodde att Ola också gick på dagis, men det visar sig att Lisas mamma passar honom medan hon job-bar och dessutom har hon valt att bo hos Lisa. Hon tycker att det är roligare att kunna vara till nytta för sitt barn och barnbarn än att bo bland en massa andra gamla som ändå bara pratar om gamla tider. Karin har svårt för sådant sedan hennes man Gunnar dog. Det var förresten en tragisk historia, en skandal egentligen. Fast det kändes skönt när den så kallade "seniorkon-sulten" åkte in i fängelse för hans bedrägerier med "SeniorTec". Företaget som lovade gamla och sjuka att de skulle kunna byta bort sin kropp mot en bra äldrevård. Gunnar blev ganska desperat när hans immunförsvar blev allt svagare och han drog på sig lunginflammation efter lunginflammation. Karin var bortrest den dagen Mr Speargood var hemma och lurade på Gunnar kontraktet. Men hon är glad att han i alla fall fick dö i frid. Hans aska spreds över hans älskade glänta i björkskogen vid hans hemby.
Kim går vidare mot fiket, han suckar och tänker på sin mormor. Nästa gång han är ledig måste han hälsa på henne. Det är trots allt ganska billigt att flyga till Caymanöarna idag.
Det var trevligt sist han åkte dit, på planet hamnade han bredvid kulturkonsulten Hamed som var på väg till USA för att hålla ett seminarium om Förenade Arabemiraten. Landet var i stort behov av utländska direktinvesteringar nu när inte oljan gick att sälja längre, åtminstone inte på laglig väg.
Denna inledning var av det positiva slaget, men vi ser inte bara en ljus framtid. Det sista kapitlet om Kim handlar om hans resa på en spårvagn i framtiden där det finns tiggare och hänsynslösa kontrollanter. Spårvagnarna övervakas hela tiden och man kan inte ens säga vad som helst, eftersom överheten noterar allt. Kim och Lisa träffas och de är båda på väg till sjukhuset för att vara "försökskaniner" och pröva några nya mediciner. Tursamt nog är det bara hjärt-medicin idag, men andra dagar kan det vara farligare preparat med svåra biverkningar