Förstasidan
Vad är vi?
Deltagare
Arbetsmodeller
Trender
Variabler
Scenarion
Länkar
6. Samtal om ideellt arbete och lokalt engagemang avlyssnat på filosofisk diskussionskväll år 2010
Människan har bara ett livsrum - det gemensammma
-Vi människor uppfattar oss ju idag som innevånare på samma planet mer än vad vi gjorde innan milleniumskiftet, alltså vi lever i en global värld.
-Och lokal!
-Ja just det, men när vi pratar om idéellt arbete kanske vi borde hålla dessa perspektiv lite grand isär.
-Nej varför det!?
-Jo, för jag tycker att vi ser på oss själva och vår roll i de här olika sfärerna på lite olika sätt, än så länge. Att arbeta ideellt på det lokala planet vilar inte på samma värderingar som när vi gör det internationellt.
-Hur menar du då?
-Jo, när man arbetade idéellt under 1900-talet handlade det ju mycket om att idka välgörenhet eller att arbeta för några andras bästa. Antingen det gällde "de andra i u-länder" eller " de som inte har någon bostad i hemmastaden". Det kunde gälla äldre, flyktingar, utvecklingsstörda, kvinnor-och-barn; alltså människor vilka som helst helt enkelt, som vi ser det idag. Åtminstone har börjat se det, på lokal nivå.
-Men idag utgår man från att var och en själv vet bäst vad hon eller han behöver, menar du? Att utsatta grupper själva kan föra sin egen kamp?
-Ja, men också att vårt sätt att se på ideellt arbet ändrats ännu mer. Man arbetar ideellt av en helt annan orsak än att försöka göra något för "någon annan". I och med att det lokala åter blivit självklart och det känns viktigt för oss att känna oss involverade i vår nära omvärld så har man på riktigt börjat se att problem inte handlar om enskilda människors eller avgränsade områden.
Man märker att allt hänger ihop, att det är den gemensamma strukturen som kan fungera eller inte. I de lokala sammanhangen märker man det helt tydligt, det är inte längre systemtänkande i ord, det har blivit verkligheten.
-Nu hänger jag inte med riktigt. Men fortsätt.
-Ja, alltså: när vi idag engagerar oss och arbetar idéellt, i det lokala, närsamhället, så gör vi det inte för några andra "stackares" bästa, för att "de" - de gamla, flyktingarna, barnen osv. behöver det, utan för att vi, hela gruppen, kollektivet behöver det.
Det är när något i vår närhet inte fungerar eller är så bra att vi vill ha mer av det som vi kan känna oss personligen ansvariga för hur detta livsrum som vi delar med andra människor ser ut. Det behövde man faktiskt inte alls göra förut, för låt oss säga tio år sedan.
-Men det är ju inte alls alla som vill engagera sig i hur deras kvarter ser ut idag! Som inte alls har lust att samarbeta med de som bor där.
-Nej, men det individuella anvaret för det gemensamma kan man ju uppfatta ändå, även om man inte trivs i den gemenskap som finns.
Och även där människor har någon slags lokal och kollektiv verksamhet tror man ju långt ifrån alltid att knutan eller nätverket har något att göra med ifall grannen blir misshandlad av sin man. Man vill kanske bara att någon av dem, helst båda, skall flytta därifrån och "få hjälp" någon annanstans. Man vill helst inte "ha det på sitt ansvar".
Men på andra ställen råder ett annat klimat. Folk vill delta än mer i formandet av sitt närsamhälle och tar gärna plats och ställning i det som händer. Där engageras vi av vad som sker omkring oss och där syns också möjligheterna tydligare när en svår situation uppstår. Istället för att hoppas på snabba lösningar, och då gärna någon annanstans, försöker man jobba för någon långsiktig utveckling av gemenskapen. Som därmed stärker individerna.
-Så du menar att ideellt arbete egentligen är något man utför för sin egen skull.
-Ja, för att man vill det och för att man känner att det gagnar en själv att arbeta för sin egen närmiljö. Man vill ta aktiv del i den del av världen där man befinner sig. Fast globalt sett så ser vi det inte lika tydligt än, tror jag.
-Vad då för något?
-Att allt hänger ihop. Att om jag hör talas om något som sker i Uruguay så handlar det om min värld, om att något sker i vårt gemensamma livsrum.