Förstasidan
Vad är vi?
Deltagare
Arbetsmodeller
Trender
Variabler
Scenarion
Länkar
4. Människors vardagsliv och upplevelseorientering
Asta kände sig lite krasslig när hon vaknade, yr och konstig när hon steg ur sängen.
- Jag får kolla med Anna-Stina vad det kan vara, sa hon för sig själv medan hon satte på sin kaffet.
Efter morgonkaffet surfade hon till distriktssköterskan Anna-Stina, vars patient hon varit redan innan nätmedicinen infördes. Anna-Stina hade tydligen redan kö till sin videotelefon, så Asta lämnade ett mail där hon beskrev sina symtom och bad Anna-Stina slå en signal senare.
- Får se om jag fått in några nya order till firman att jobba med, tänkte Asta.
Jo, det hade hon fått, tre brevställ och en pall med marint motiv hade Marsstrandsboden be-ställt.
- Då får jag väl ta fram målargrejorna, då.
Asta han inte mer än börja med måleriet innan datorn plingade. Det var Anna-Stina som log mot henne på skärmen.
- Hur är det Asta, är du inte riktigt kry? undrade Anna-Stina.
- Det kanske hör till åldern, men jag tycker att jag känner mig yr och har ofta haft ont i huvudet de senaste dagarna, sa Asta.
- Koppla på sensorn på fingret så får vi ta lite prover, sa Anna-Stina. Man ska väl inte behöva ha yrsel och huvudvärk bara för att man är sjuttifem det ska vi nog kunna råda bot på. M m m, du har lite högt blodtryck ser jag. Sen är blodvärdet lågt och du skulle nog behöva mer kalk i maten också. Vi gör så här, du får en tid hos doktor Kajsa när hon kommer till er Kvartersknut på onsdag, det är Röran den heter, va? Så skriver du ut dina värden så du kan lämna dom till Pelle, så ser han till att du får mat som kan hjälpa dig så länge. Du brukar väl äta på Röran?
- Jo, det brukar jag göra, jag går till "Röran" för att träffa lite folk, sa Asta. Sedan är det skönt och veta att man har en dietist som håller koll på att man får i sig alla vitaminer och vad man behöver, när man blivit så gammal och glömsk som jag. Pelle är jättetrevlig och duktig, tycker jag.
- Passar det att du träffar Kajsa vid ettiden på onsdag, om du ändå går till Röran för att äta lunch, undrade Anna-Stina.
- Jo, det blir nog bra, tyckte Asta.
- Så får du skicka in dina värden via sensorn till dess, om du skickar dom vid åttatiden morgon och kväll så kan vi se om det verkar räcka med att du ändrar kosten, sa Anna-Stina. Du brukar väl vara uppe vid åtta?
- Jo, det brukar jag. Då gör jag så. Tack ska du ha och hej då så länge, sa Asta.
- Hej då.
Asta skrev ut sina värden, jobbade klart med måleriet och gick till Röran för att äta lunch vid halvtolvtiden. Pelle mötte vid dörren.
- Hej, Asta, hur är läget, undrade han.
- Jo, jag är väl lite krasslig, Anna-Stina bad mig ta med den här, hon tror att du kan hjälpa mig om du ger mig lite av din dietmat, sa Asta och räckte fram utskriften till Pelle.
- Jaha, det ser jag. Det ska vi nog kunna fixa. Om du sätter dig så länge ska vi se vad köket kan erbjuda, sa Pelle och nickade mot ett bord där tre medelålders damer redan satt.
Asta gick bort mot damerna. Det var Ulla, Teresa och Eva, barndomsvänner till Astas dotter.
- Hej Asta, vi pratade just om dig, sa Ulla. Vi fick ett lets-mail till Knuten i morse, från en kille i Kalmar. Han ska hit till Vänskapsmanifestationen till minne av brandoffren i allhel-gonahelgen, en av hans kusiner dog vid branden. Han kommer från Iran och vill passa på att göra en "swap your life" resa och bo hos någon äldre person som kan berätta lite om hur det såg ut här i landet förr i tiden. Han är webb-antikvarie och håller på med en virtu-ell utställning om 50-talet där han ska inreda ett "Svenssonhem" från den tiden, och vill bo med bed-and-breakfast hos någon som var med då. Han erbjuder tusen klöver för bo-ende över helgen. Är du intresserad?
- Ja, det kanske jag är. Jag tänkte att jag skulle försöka tjäna ihop lite lets-klöver för att ha till en kurshelg i Vadstena, jag funderar på att jobba på deras vilohem för utbrända och teknikstressade. Jag såg på seniornätet att dom behövde lite gamlingar med långsamt tempo som avbytare för sina ordinarie pensionärer. Någon måste ju lära er generation att ta det lite lugnt. Men jag kan inte lova något än, jag har visst fått lite högt blodtryck och ska träffa Kajsa när hon kommer till Röran på onsdag, jag får höra om hon tror att jag orkar.
- Vad spännande, jag har alltid vilja åka på nått sånt, slippa att vara så nåbar hela tiden, ta det lugnt och se hur gräset växer...föll Ulla in. Jag har en bekant som var på kamelkaravan uppe i Jämtlandsfjällen i fjol sommar, de red kamel på dom gamla vandringslederna och sov i fjällstugorna. Man red kamel ända till Trondheim och deltog i en tvådagarsmässa i domen där innan dom tog det gamla snabbtåget tillbaks till Sverige igen. Han tyckte det var helt underbart, att han fick helt andra perspektiv på livet. Men jag får nog inte med mig Torbjörn på en sån semester, han vill åka till Dreamland och köra Scwartzeneggersimulatorer, men det tror jag inte jag står ut med! I såna fall får vi semestra på olika avdelningar i Dreamland, möjligtvis att det kunde va' skoj att va' i Jane Austenland, jag har alltid gillat dom filmerna.
- Vi ska hyra husbåt i Dalslands kanal i sommar - vi reste i Norfolk i fjol och det var jättehärligt, inflikade Teresa. Det är klart, det finns ju inte lika många mysiga pubar i Dalsland, men naturen är ju kanonfin.
- Hur blev det egentligen med det där förslaget om att begränsa allemansrätten, undrade Eva. Var det inte tal om att man inte skulle få röra sig hur som helst i naturen?
- Nej, det har jag kollat, sa Teresa. Det handlade om researrangörer, om man reser i större grupper än åtta så måste man ha markägarens tillstånd. Men den här firman som hyr ut husbåtar är ju med i Dalslands bygdeutvecklingsråd, så fem procent av hyresavgiften går till dom och delar av pengarna går till naturvård. Fast om vi ska gå in i naturreservatet måste vi skriva kontrakt på att respektera allemansrätten med tilläggsbestämmelserna för Dalsland. Så får vi deponera en avgift, men den får vi igen när miljövårdarna gjort avsyningen.
- Har ni förresten hört att det kommer en pleasureperson hit ikväll - han Pierre, sexteraputen, kommer och pratar om "body to body"-massage, jag tänkte att jag skulle gå, sa Eva. Jag känner så starkt att jag behöver sinnliga upplevelser, man behöver sånt om man jobbar vid datorn hela tiden.
- Men vad är nu detta man har hittat på, utbrast Asta. Sexterapeuter och "body to body"-massage, sånt fanns inte på min tid, det verkar ju alldeles bortitok!
- Jag vet inte riktigt vad det är, det är därför jag tänkte gå ikväll. Men jag känner Pierre sen förut, han var här på Röran och gav energimassage för nått år sen, jag använde mitt frisk-vårdskonto på såna timmar då, berättade Eva. Du kan väl komma bara för att se vad det handlar om?
Asta såg skeptisk ut och skakade sitt huvud. Vid det här laget var de fyra kvinnorna färdiga med sin lunch och Ulla, som var lite stressad, gjorde sig klar att gå.
- Jag kanske kommer i kväll, sa Ulla. Jag får se om jag hinner. Vi ska ha en videokonferens nu i eftermiddag, hela framtidsavdelningen globalt i koncernen, och såna möten bru-kar kunna dra ut på tiden. Men det är klart, efter en sån eftermiddag kan man behöva varva ned med lite "body to body"-massage.
Ulla lämnade de andra och gick hem för att hinna förbereda sig för konferensen. Teresa frågade Asta vad hennes dotter Kerstin gjorde nu för tiden.
- Jo, hon är fortfarande ute med Framtidsskeppet. Dom reser i Medelhavet nu, och blir tydligen väldigt väl mottagna över allt. Dom har fått många som är intresserade av att delta där nere, tydligen. Nu har två italienska familjer mönstrat på, dom ska visst stanna över midsommarfirandet. Men Kerstin kommer hem till hösten för då ska hon och barnen ha ett vanligt skolår igen.
- Har du hälsat på dom nåt under resan, undrade Eva.
- Nej, inte ännu, men dom har bett mig komma ned för att hålla i ett projekt om åldrande och handikapp. Dom vill lära sig om byggande och inredning, för att kunna förbereda sig för när dom själva blir skröpliga. Sen så behöver dom hjälp för att lära sig att ta det lite lugnt här i livet dom också, så jag tänkte att jag skulle gå på den här kursen i Vadstena först och sen åka ned i sommar några veckor.
- Jag funderar på att åka ned till Grekland med JC-family till sommaren, sa Eva. Vi har samlat ihop så många poäng att vi får tretti procents rabatt, ungarna köper ju alla sina kläder på JC. Dom vill väldigt gärna åka, klasskompisarna har visst varit på JC-land och där finns alla dom senaste cyberprylarna. Jag hoppas bara att de finns några gammaldags ta-vernor för Kalle och mig med, jag tycker inte det är samma upplevelse att gå på cybercafé. På tal om det så kanske det börjar bli dags för dej och mej att kolla om det funkar med uppkopplingarna till ravet i kväll, sa hon riktat till Teresa. Ungarna har tjatat hela veckan om detta dom har verkligen sett fram emot att festa med sina kompisar från Shanghai igen. Dom blev så besvikna förra gången då satelitsabotörerna bröt förbindelsen och krävde inträde mitt i festen.
- Jag har pratat med nätpolisen, och dom säger att man täppt till den luckan i systemet nu, berättade Teresa. Jag hoppas bara att det stämmer, Anna var aldeles förkrossad sist, hon kunde inte få kontakt med Lei på flera veckor. Hon har inte haft det lätt med sin nätromans, men ikväll har dom en date igen. Nej nu får vi sätta igång och jobba!
Nästa sida